Don John
När John bloggar tystnar djungeln.
Arkiv för kategorin ‘Vänner’
John är på semester och kan inte svara just nu
Av: John2 Aug
Jag har semester! Jag älskar att ha semester! Is nice!
Så vad har jag gjort, jadu. Jag har träffat vänner mesta delen av tiden, festat lite och så lökat och gått runt naken i lägenheten.
I går var jag inne i stan vid tretiden och möttes av horder av äckliga flygmyror.
De små jävlarna var tydligen på parningshumör. Problemet med flygmyror är att de inte kan flyga ordentligt. I stället flyger de tills de träffar något varpå de sedan kryper runt. Resultatet blev flygmyror i håret, i ansiktet, över armarna, innanför skjortan, överallt! Folk flydde i panik in i butiker, spottandes och viftandes i luften för att undvika de flygande plågoandarna. Läs om det hos Aftonbladet.
Att det gått utför sedan jag lämnade Kavallerikasern vid muck var väl ingen hemlighet. Men hur man kan avliva fel häst övergår mitt förstånd - jävla trattbassar. När hästen Krabat skulle “tas bort” på grund av sjukdom hade värnpliktiga förväxlat honom med Rappell, så de stod i varandras boxar. Rappell leddes bort och fick bultpistolen tryckt mot huvudet. Pang. Även det hos Aftonpravda.se.
Jag säger då det.
Bloggdags igen - äntligen
Av: John22 Okt
I går var jag än en gång på IKEA (jag har verkligen blivit stammis), denna gång med min följeslagare Joel som skulle titta på säng. Joel beställde mycket riktigt såväl sängstomme som resårbotten och bäddmadrass, och jag hittade inte bara ett sängbord i samma stuk som min byrå, utan köpte även det snygga soffbord jag sett online.
Eftermiddagen spenderades med Joel, Calle och Miranda på mässan Digital Home, en del av Hem & Villa-mässan. Vi trodde det skulle vara mer talande kylskåp, intelligenta spisar och annat pryltokeri, men så var det knappast. Däremot gott om värmepumpar, duschkabiner och obskyr konst. Slätstruken och kortvarig mässa, på det hela taget. Jag tog ett gäng bilder, för den som vill se.
På kvällen fick jag hjälp av Miranda, mångfaldig mästarinna i möbelmontering (smaka på den alliterationen) att skruva ihop möblerna. Nu vågar jag till slut visa bilder på mitt hem, för de olyckliga stackare som ännu inte fått komma hit.
Det är sååå skönt att arbeta med två skärmar.
Notera det snygga soffbordet.
Självklart har jag köpt mig en ny tv. Man måste ha en fin tv. Annars dör man olycklig.
Köket har ju inte ändrats så jättemycket, förutom att jag satt in möbler och taklampa. Men så här ser det ut i alla fall.
Det är allt ni får se den här gången. Har du inte tittat in på en kopp té än så är det hög tid nu.
Biobråket om platserna
Av: John7 Feb
Hellre ett inlägg i bloggen än tio i kanoten, som man brukar säga.
Hej! Här är jag. Jag heter John och läser datateknik på KTH, inriktning internetteknik. Sedan jag började på min inriktning och lämnade basblocket (fnys, nåja) bakom mig har jag blivit en mycket lyckligare människa. Låt vara att skola är skola, jobb är jobbigt och att kvinnor aldrig kommer kunna lära sig bete sig på ett sätt som inte väcker starka frågeställningar hos männen (vilket kön det är fel på låter jag vara osagt), men det är på något sätt som att tillvaron ljusnat något, trots detta förbaskade slask, plask och mörker. Det ska vara riktig jäkla snöstorm så man har en ursäkt att hålla sig inomhus, eller inte snö alls. Allt mellanting leder bara till modd, slask, trötta ben och blöta byxor. Av snö alltså.
Egentligen tycker jag inte att det var så fasligt länge sedan jag skrev. Det känns i alla fall inte så. Men om skönhet ligger i betraktarens öga så är det väl möjligt att så även gäller frekvens, fastän ett par fysiker (som kanske försöker byta en glödlampa?) inte skulle hålla med.
I förra veckan var jag på bio med en än så länge hemlighålld tjej. När vi kom in i salongen och hittade vår rad fanns bara två platser kvar, och vi antog förstås att det var våra och satte oss utan att tänka efter så mycket. Efter fem-tio minuter kommer två tjejer och frågar vad vi sitter på för platsnummer, och det visar sig att vi satt på deras stolar. Jag fiskar upp våra biljetter ur fickan (man ska alltid spara biljetterna tills filmen är slut!) och konstaterar att våra platser är två steg till vänster, där två yngre tjejer sitter. Konversationen lät ungefär så här:
John: “Jaha, det är visst vi som sitter på era platser, men då är de här två platserna till vänster våra platser…”
Dum unge: “Jo men det här är våra platser” (med kaxig invandrarbrytning)
John: “Var har ni era biljetter då?”
Dum unge: “Asså, det här är våra platser, någon annan tog våra platser, vår mamma sitter där nere!” (fortfarande lika kaxig stämma)
John: “Men ni kan ju inte bara gå och ta två platser om någon har tagit era, då får ni väl klaga?”
Dum unge: “Asså, vår mamma sitter där nere, det här är våra platser!”
John: “Nej, det där är våra platser, inte era, ni får väl gå och klaga på de som sitter på era istället.”
Den dumma ungen och hennes kompis svär och suckar tungt och reser sig upp som om det vore vårat fel alltihop. Vi som faktiskt betalt för våra platser kommer till rätta och i ögonvrån ser jag hur de två unga tjejerna istället för att leta upp sina egna (sagda) platser sätter sig i trappan bredvid raderna. Hade de smugit sig förbi vakterna, eller stannat kvar efter en tidigare föreställning? Hade jag varit gammal och haft allmän rätt att vara grumpy hade jag tagit dem i öronen och lett dem ut. Samma sak med småkillarna som satt till höger om mig och min biodejt och tjafsade som fasen. Så här var det väl fasen inte för 5-6 år sedan, när man själv var mindre? Jag hoppas att jag hade mer hyfs än så.
Idag är en väldigt trött dag och jag misstänker att det beror på hur lite jag sov i natt. Somnade på föreläsningarna både före och efter lunch, så jag beslöt mig för att åka hem lite tidigare och sova ut. Lade jag mig och sov när jag väl kom hem då? Nope. Som vanligt var det diverse övernaturliga krafter som kallade på mig, beroende som jag är. Den här trenden är inte ett dugg bra. Å andra sidan klagar jag inte, för hur skulle jag kunna påstå att upplevelsen inte var värd det priset?
Lidandet lider mot sitt slut
Av: John17 Dec
Snart, väldigt snart, så går det att slappna av. Idag skrev jag ännu en tenta, denna gång i kursen Datorteknik (som handlar om lågnivåprogrammering, hur processorn funkar, cacheminnen och avbrottssystem), en på det hela taget väldigt intressant kurs. Min kursutvärdering som jag fyllde i under tentatiden kan lätt framstå som smått lyrisk, men det ska erkännas att kursen har varit väldigt bra och intressant. Inte minst övningarna, av flera anledningar.
På tisdag är det sista tentan, på onsdag ska projektet i samma ämne (InfoSys) redovisas ute i Kista. Det känns som att jag inte är den enda som känner motivationen försvinna bort i fjärran, sådär som man brukar känna i slutet av terminen, så jag har en känsla av att hela redovisningen blir något av ett höftskott. Det brukar lösa sig. Ikväll blir det middag med Joel och Markus, ett par öl, diskussion om vad vi ska hitta på på nyår och så lär vi väl antagligen lira lite Xbox360. Det blir säkerligen trevligt, men i huvudet snurrar mer tanken på morgondagen, då jag längtar efter att få träffa mysiga M igen. Det blir nog till att skärpa till sig och börja fokusera om det ska bli något gjort idag. Hon har en tendens att göra huvudet alldeles mjukt och mossigt på mig.
Frack till Nobelfesten och trea i OrKA:n
Av: John21 Nov
Ännu en vecka har börjat, fast denna gång en utöver det vanliga. På onsdag åker jag ner till DreamHack i Jönköping igen på spelmässan som där äger rum (det finns tidigare blogginlägg om det för det som vill läsa). Vi har mer saker att hålla koll på än någon gång tidigare och det är kul på sitt sätt, sajten får mycket uppmärksamhet vilket förstås är bra. Det känns overkligt att jag snart skrivit för FZ i åtta år, jag började i januari 1998 och då var jag alltså 14 vintrar gammal. Höjdpunkten med DH är att få jobba med sajten i verkliga livet, för majoriteten av allt jobb (bortsett från pressreleaser och sånt) är gjort framför en dator. Men det är inte det enda glädjeämnet, på DH finns massor av intressanta människor, nya bekantskaper och gamla vänner. Vissa kärare än andra.
I förra veckan var jag och min kära mor på Steens Herrmode vid S:t Eriksplan för att pröva ut en frack som jag ska hyra. Jag blev inbjuden till Nobelfesten av min vän Maria och då ska hela attiraljpaketet på, frackrock, frackbyxor, vit väst, vit frackskjorta, vit fluga, lackskor och teknologmössa med jättestor tofs. Jag vet inte om jag kommer se löjlig eller proper ut, det återstår att se, men det ska i alla fall bli väldigt kul.
I dag var jag inne och hämtade tentan i organisationskursen, jag fick en trea. Det är väl i och för sig skönt att ha klarat kursen, men jag tycker jag var värd högre betyg. Kursen var i huvudsak rätt dålig och handlade mest om att ordbajsa, vilket är synd. Matti Kaulio är en mycket kompetent föreläsare och lätt att lyssna på, synd bara att kursen inte var upplagd för att ge konkreta kunskaper, utan för att ge en överblick. Det hade varit effektivare att förklara tydligare för oss vilka modeller som fanns och deras respektive för- och nackdelar istället för att tvinga oss att läsa ett gigantiskt artikelkompendium som var det värsta sömnpillret jag någonsin haft.
Jag har valt internetteknik som inriktning. Det blir skönt att få läsa egenvalda kurser nu till våren, tre stycken blir det plus en påtvingad kurs som vi börjat läsa redan nu (som även den är kanontrist). Jag hoppas jag gjort rätt val och trivs med det, men sånt där är ju lite vingligt. Vi får se helt enkelt.
De av er som kommer hit oftare än de andra (bra beskrivning va?) har säkert märkt att jag inte bloggar så ofta. Det beror dels på tidsbrist, men också på att det är så otroligt tråkigt när ingen kommenterar. Börja kommentera! Skriv hellre “du luktar gammal senap” än ingenting alls, för när man får en kommentar på två veckor, då undrar man lite varför man inte slutar skriva istället.
Juicedusch och kärt återseende
Av: John31 Okt
Jag skulle precis hälla upp juice på jobbet i helgen och hade skruvat av korken på juicekartongen när någon kom in i larmcentralen. Tittar upp mot kollegan Adrian, som pratade i telefon och skruvade lite på sig sådär som man gör när man sitter närmast ingången och är upptagen i telefon när någon kommer. Ställer ifrån mig juicen för att ta emot besökaren men ser när jag går bort mot honom att det är Göran, en av teknikerna, som kommit in till jobbet en timme för tidigt (vintertid!). Pratar lite med honom innan jag går tillbaka till datorn, surfar in på Aftonbladet.se, tänker någonstans i bakhuvudet att jag är sugen på juice och att jag vill ha lite fruktkött i glaset så allt inte kommer på slutet. Tar upp juicekartongen och skakar till den riktigt hårt uppåt, utan att inse att korken ligger på skrivbordet vid sidan om.
Skräcken av att i ögonvrån se den gula vätskan komma flygande kändes som om den varade i flera minuter, allt gick så långsamt. Reflexmässigt stänger jag ögonen och samtidigt som jag öppnar dem igen kommer tiden ikapp och mina kollegor brister ut i skratt. För där står jag, nyduschad av apelsinjuice över hela ansiktet, tröjan och byxorna, men även stolen och skrivbordet. Som tur är fortsatte dagen bättre än vad den började.
De senaste dagarna har jag fixat och donat med min nya blogg, som ni ju läser i nu. Jag tröttnade lite på fluffigheten i min gamla, Blogspot var enkelt och bra men gav inte riktigt den frihet jag vill ha i utformning och innehåll. Dessutom var den ständigt så att folk glömde adressen. I den här nya finns ett gäng nya funktioner, som att man ser vem som är inne och läser. När man kommenteras sparas ens namn och när man kommer tillbaka så syns det. Vill man inte vara synlig kan man stänga av cookies i sin webbläsare. Jag hoppas ni gillar den nya bloggen och kommenterar dess utseende och funktion.
I övrigt läser jag fyra kurser samtidigt i skolan, varav vi arbetar i projekt i tre. Två av dessa är i startgroparna fortfarande, varför det är lite småstressigt och mycket att hålla koll på. Måste bli bättre på att ta med mig handdatorn så jag får koll på tillvaron. Dessutom organiserar jag en del inför kommande jubileumsupplaga av DreamHack (ni ser nedräkningen till höger) och det mesta verkar flyta på ovanligt smidigt. Vår roll på plats (vi är mediapartners, har en monter och anordnar en av spelturneringarna) är större än någonsin tidigare och jag hoppas sajten syns ordentligt.
Träffade Londonern Camilla idag, precis som vanligt ett mycket kärt återseende när hon kom gående med nya kläder från orienten i väst (nåja, en liten bit över Atlanten i alla fall), solglasögon och en godispåse i handen. Jag fick veta att engelsmännen inte har något riktigt godis och att man ska vara glad över vårt svenska karamellkungengodis vi har här hemma. Det är nog sant. Godishistorier från kontinenten ger ett nytt perspektiv på tillvaron. Dessutom hade jag som vanligt rätt i att Camilla inte kan låta bli en muffin om man köper en åt henne, oavsett hur mycket hon innan gnällt på att hon är mätt. Fast hon äter bara toppen, söt som hon är.
Godkänd tenta och tillökning i bloggemenskapen!
Av: John13 Sept
Glädjen visste inga gränser igår när jag med nervösa steg gick in i korridoren utanför matematikinstitutionen för att titta på resultatet av tentan i Diskret Matematik och till min förvåning upptäcker att jag fått godkänt! Gränsen för trea var 25 poäng, vilket var precis vad jag hamnade på. Äntligen kan jag lägga den kursen bakom mig och satsa framåt! Kvällen firades med en kall öl, lite pringles och salsa…
Tillskottet på sex högskolepoäng kändes jätteskönt, men kontrasteras av att min mysiga och pratglada bloggkompis Camilla lämnar oss och flyttar till London för en höst fylld av plugg. Jag vet att vi är många som hoppas att hon snart kommer tillbaka och hälsar på. Men i det gråa vädret och tristessen finns även ljuspunkter, då jag har fått tillskott bland samlingen bloggkompisar (som hittills haft det hedervärda antalet ett). Johanna är inte bara duktig på att skriva utan även väldigt lätt att prata med. Som om det inte vore nog så är hon även en otroligt kompetent fotograf och jag har höga förhoppningar om att få se många fotografiska alster hos henne inom kort!
Till alla oss hobbyfotografer som har hundratals osorterade bilder hemma så rekommenderar jag verktyget Picasa som jag själv upptäckte för bara ett par veckor sedan. Picasa är tillverkat av Google och är gratis (I love you Google)! Det har ett väldigt fint och intuitivt gränssnitt, det är snabbt, litet, gör sitt jobb mycket bra, håller automatiskt koll på nya bilder och har massor av nyttiga inbyggda funktioner för bildförbättring, såsom red-eye-removal och så vidare. Ladda hem det direkt!
Picasa.
För nästan precis en vecka sedan fick vi storbesök här i storstan då min myspudding Sara, ackompanjerad av hennes nya kille Samson (långhårig sak, se bild nedan), var här. Tillsammans med Lina, en god vän framför allt till Sara men även till mig, lekte vi med vovvisen (jag lekte mest med Sara) halva dagen i Humlegården i solskenet. Jag har aldrig sett en sötare hund än Samson när han ålade sig runt i gräset…
På kvällen träffade vi Linas ännu nyare kille, och gick alla fyra på Jensens Boefhus på Vasagatan. Väldigt gott kött, goda såser och väldigt härligt sällskap! Synd bara att det varade så kort.
Världens sötaste Sara och världens sötaste Samson.
Ön som ingen kommer tillbaka från
Av: John31 Aug
Det är mycket öar just nu. Igår var jag och Ida på bio och såg The Island, efter att ha ätit japanskt och druckit ett par öl (eller cider för den kvinnliga delen av sällskapet). The Island är en futuristisk film som utspelar sig i Los Angeles (och i delstaten Kalifornien) år 2019. Ett företag livnär sig på att skapa kloner av rikingar, för att rikingarna ska kunna förlänga sina liv genom att ta över klonernas kroppsdelar, men en dag upptäcker Lincoln Six Echo (Ewan McGregor) och Jordan Two Delta (Scarlett Johansson) att den sanning de lurats till att lita på - att de blivit räddade från en världstäckande kontamination, bara är ett svepskäl för att få dem att stanna kvar. De rymmer och sätter efter att hitta sina “sponsorer”, de två personer de är skapade efter.
Jag gillar hon till vänster mest.
Filmen var bättre än vi båda trodde att den skulle vara och reaktionen var positiv när väl eftertexterna började rulla. Den är späckad av smaskiga specialeffekter och futuristiska fordon - men också av product placement så det står härliga till. I en scen ska Lincoln och Jordan leta upp en adress i en telefonkatalog. De går in i ett bås på gatan som är tydligt märkt med MSN-logotypen och använder en datorskärm för att komma åt MSN:s framtidssökning (som ändå inte hittar det de letar efter!). Men inget ont som inte för något gott med sig, för vackra Wally är med i filmen. Wally är namnet på ett företag som gör båtar, men Wally 118 WallyPower är inte en båt, det är en superyacht. En vacker dag ska jag äga den båten, då kanske man till och med lyckas få Camilla att svara när man ringer.
Ännu en ö hittar vi när vi tittar på TV-serien Lost, som måste vara något av det bästa som skapats. Jag var till en början väldigt skeptisk, men så ordnade jag hem säsong 1 och gav det en chans - och nog gav det mersmak! Avsnitten är rejält gripande, spännande och innehåller alltid en massa cliffhangers, vare sig det gäller att vänta över en reklampaus eller till nästa avsnitt. Lost är numera min gud och tillsammans med Scrubs regerar de mitt liv. 21 september sänds första avsnittet på säsong 2 i USA, det vill säga 22 september har jag det här. Bara lite drygt tre veckor kvar, men det blir en svår tid idag. Jag får trösta mig med att skolan börjar i eftermiddag (haha).
Dagen då ångesten äntligen släppte
Av: John15 Aug
Efter en helg med inte särskilt mycket pluggande hade jag duktigt med ångest imorse när jag åter satte mig i skolbänken. Jag visste att jag hade en och en halv timme på mig att snabbrepetera utvecklingar av funktioner till Fourier-serier, eller om man har tur, sinus-/cosinus-serier, men tiden gick ändå otroligt långsamt, fastän den var så knapp.
Jag hann väl räkna ett par tal innan ångesten satte sig i magen, något som det klart märktes att de runt omkring mig delade. Det är märkligt med kontrollskrivningsångest egentligen. I fredags intalade man sig att “i helgen blir det fan plugg alltså”, men särskilt många timmar över läroboken blev det ändå inte. Visst, jag hade en väldigt trevlig helg, men samtidigt var självdisciplinen låg, som den ofta annars är. Och hur jag än intalade mig själv att den här KS:en var viktig (fyra av fem godkända KS ger G på kursen, annars måste man tentera) så kunde jag inte förmå mig själv till att sätta mig ner och plugga några längre stunder. Det bådar inte gott, jag hoppas inte några framtida arbetsgivare läser det här.
Hur som helst, tillbaka till lektionssalen där vi satt och nojjade. Vi försökte motivera för varandra men mest för oss själva varför han inte skulle kunna ge oss en svår uppgift, men det var som mest flyktiga försök att lura oss själva till att tro något annat än sanningen. För egentligen, om kursledaren Roy Skjelnes hade velat, då hade han klämt till med något som hade känts som en spikförsedd känga i skrevet när man vände på skrivningspappret.
Uppgiften var dock lätt. Eller relativt lätt i alla fall och när vi fick papprena utdelade och fick börja så hördes en lättnadens suck från flera i klassrummet. Jag själv, när jag får ett tentatal eller en KS-uppgift som jag känner igen, blir istället nervös, så nervös att jag börjar darra på handen. Jag oroar mig över att jag ska göra något slarvigt fel, eller att jag ska ha glömt hur man gör. Jag räknade uppgiften två gånger, fick samma svar och lämnade sedan med nervösa steg in den till assistenten. Väl utanför jämfördes svar med de andra som var klara, glada miner och hurrarop utväxlades och sedan gick vi för att fira - som snikna studenter med varsin folköl och en baguette från T-snabben. Efter lunch var uppgiften rättad, jag hade ändå gjort ett slarvfel (inte fan blir x^2 när man deriverar det x, så mitt svar var fel med en faktor 2), men fick G ändå. Och på ett ögonblick så släppte all ångest på en och samma gång. Ursäkta språket, men fan vad härligt det känns.
Igår hade jag Joel och Markus här på middagsbesök. Jag lagade bulgogi, ett av mina trumfkort, och fastän Joel (som normalt sett ogillar entrècôte) verkade lite skeptisk så satte Markus i sig all mat som fanns. Fast det gör han å andra sidan alltid, så det vet man inte riktigt hur man ska tolka det. Bulgogi är en kötträtt som min matlagningsguru till mamma har i sin stora receptpärm. Det är lätt att göra, men kräver förberedelse då köttet ska marineras.
Du behöver:
Blanda ingredienserna i en stor skål till en marinad, strimla köttet och lägg det i marinaden. Massera runt, antingen med händerna (vilket medför viss vitlöksdoft en tid efter) eller med bestick. Vitlöken ska pressas, antalet klyftor kan varieras beroende på hur starkt man vill ha det. Jag brukar ta 3/4 av en vitlök, det tycker jag är lagom. Ställ sedan bunken kallt och låt den stå i minst fyra timmar. När tiden är kommen, bryn köttet och koka ris.
Köttet i sin marinad.
Köttet ska brynas. Det mesta av vätskan kommer försvinna.
Resultatet.
Lycka till!
Nedvarvning, äntligen
Av: John22 Jul
Efter en jobbig arbetsvecka var det äntligen skönt att igår varva ner, andas ut och vara onyttig med lite chips och salsa. Vid hemkomst upptäckte jag till min förskräckelse att familjen ätit sallad niceoise (eller hur man nu stavar det) med tonfisk, och jag som är så skeptisk mot tonfisk lät genast mungiporna peka nedåt. Men min fantastiska mor har en tendens att göra även konstiga maträtter goda och det här varit inget undantag - för en tonfisksallad var det förvånansvärt gott. Varför egentligen ha bråttom med att flytta hemifrån när man har ynnesten att få äta så god mat, hon är riktigt bra min mamma.
Efter att inatt ha sovit ungefär 16 timmar vaknade jag idag sent och ändå sådär inte-pigg som man kan vara efter att ha sovit för länge. Jag kände att min kropp behövde få vila efter den oömma behandling man utsätter den för med sju dagars tolvtimmarsschema, speciellt med tanke på hur hemsk förra helgen var med allt som hände. Jag och Emilie hade bestämt att passa på att ses innan hon åker hem till Brighton på torsdag och som vanligt försvann tiden så fort att jag undrade hur vi lyckas med denna bedrift varje gång. Vi var först och åt, i Kungshallen som aldrig blir inaktuell, och sedan såg vi filmen Wedding Crashers på bio - helt klart en rekommendation för den som söker en lättsmält och hejdlöst rolig rulle. Lyckades tajma bussen perfekt efter att ha vinkat av henne vid Danderyds Sjukhus och kom hem till sista kvarten på Sällskapsresan 3 - SOS. Det var mycket, mycket länge sen jag blev lika varm inombords som av det sms jag fick en stund efter att jag kom hem.
Samtidigt som vissa andra personer jag vill träffa är lika bra på att höra av sig som isländarna är på beach volley ser jag fram emot morgondagen, då jag först ska åka och handla lite krimskrams samt sprit och sedan bege mig till vänner långt ut i de södra skogarna (Farsta) dit en hombre skaffat sig en dansmatta till sin Xbox. I glada vänners lag ska vi låta alkoholen flöda och tävla i vem som lyckas sämst på mattan. Upp till bevis säger jag - någon dansmattekunskap har jag aldrig påstått mig besitta.
Nu är det dock tid för att, efter en stunds fondshopperi, vältra mig i Scrubs-avsnitt. Åh Zach, jag har saknat dig så.
- Inlägg (RSS)
- Kommentarer (RSS)
Senaste inläggen
Kategorier
Senaste kommentarer
-
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
Deprecated: Function split() is deprecated in /home/shock/donjohn.se/wp-content/themes/illacrimo-101/functions.php on line 31
- Jonas: Mycket spexigt
... internet i - Karin: Var fick du tag på
- Daniel och de små tomtarna » Det här med CSN: [...] rykte som CSN har
- Daniel och de små tomtarna » Det här med CSN: [...] Det är ju historien
- Divina: 1 av 10 rätt var
- Jessica: Bra val!
Jag vill åka!
- L.: aaamen John, nu får du
- MaxH: Bra val. Moppe är fasiken
- Fredrik: He, he... Jag väntar bara
- Lina: Ouch restskatt är aldrig skoj!
Statistik
- Besökare idag:
- Besökare denna vecka:
- Besökare totalt:
Länkar
- Willes blogg
- Annas blogg
- Helenas blogg
- Mirandas blogg
- Daniels blogg
- Robins blogg
- Calles blogg
- Anna J:s blogg
- Ellinors blogg
- Linas blogg
Arkiv
- July 2008
- April 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
- September 2007
- August 2007
- July 2007
- June 2007
- April 2007
- March 2007
- February 2007
- December 2006
- November 2006
- October 2006
- September 2006
- August 2006
- July 2006
- June 2006
- May 2006
- April 2006
- March 2006
- February 2006
- January 2006
- December 2005
- November 2005
- October 2005
- September 2005
- August 2005
- July 2005
- June 2005
- May 2005